“The Romantics” av Pankaj Mishra

The Romantics av Pankaj MishraRealistisk, målande och intressant

En verklighetsnära berättelse om identitet, förälskelse, drömmar och sökandet efter svar i andra kulturer än vår egen. Öst och väst sida vid sida, sammanflätade.

Unga, oerfarne Samar flyttar till Benares (Varanasi) för att studera vid universitetet inför sin tilltänkta karriär som statsanställd. Han kommer via sin nya granne i kontakt med en brokig samling inflyttade västerlänningar, och tar försiktigt några tafatta steg in i utkanten av deras umgängeskrets.

Detta är Samars allra första möte med västerländsk kultur och tänkande i verkliga livet, utanför de filosofiska verk av Flaubert, Schopenhauer och Turgenev som redan fyller hans bokhylla till brädden. Han befinner sig plötsligt på gränsen till det okända, vilket får honom att ifrågasätta sin egen identitet.

Denna förföriska nya värld som öppnar sig för honom ställs sida vid sida med de stunder han tillbringar tillsammans med sina studiekamrater och det bagage de för med sig, vilket skapar en rad olika frågeställningar och inre konflikter kring hans värderingar och föreställningar. Samar trevar sig nyfiket men avvaktande runt både i det bekanta och traditionella (öst), och så smått även i det för honom främmande och fascinerande (väst).

Berättelsen rör sig vidare från Benares via Pondicherry till Dharamsala innan cirkeln sluts åter i Benares. Rollfigurerna flyter in och ut, återkommer och glider iväg på ett naturligt sätt som gör att det något öppna slutet känns tillfredsställande, okonstlat och verklighetsnära; precis samma känsla som infinner sig när man själv är på resande fot.

Det handlar om en första förälskelse, kärlek och drömmar, spänningen i det otillåtna och exotiska; brustna illusioner och den ständigt närvarande, levande mötespunkten mellan öst och väst. Kanske handlar det lika mycket om vår inneboende tendens att försöka fylla vår tomhet och söka efter svar till våra innersta frågor i någon eller något som vi upplever som skilt från “oss” och “vårt”. Men hur olika är vi egentligen?

The allusions she made to her life in Paris were very faint clues to that great mystery of her background I was always trying to figure out. The even greater mystery was the peculiar chemistry between her and Anand.

Här och var finns en hel del litteraturanalyser och samhällskommentarer kring kaster, politik, klasskillnader osv som jag liksom bara låter passera i ögonvrån, men som säkerligen lämnar en hel del att läsa in mer i för den som önskar.

Jag anar Mishras försök att balansera detta genomgående kontrasterande med att i ett visst skede föra in ett slags likgiltighet (snarare än jämnmod), släppa taget-mentalitet och upprepade anspelningar på bl a känslomässigt distansierande och återhållna mentala investeringar. Denna aspekt av berättelsen känns inte riktigt lika mogen och saftig som de föregående bitarna…

Visa detta stycken även fast det avslöjar delar av handlingen »

Jag hade gärna velat se en tydligare antydan till vändning just där precis i slutet, något slags närmande av förnöjd acceptans, insikt eller ett frö av sinnesfrid, hellre än det jag uppfattade som ett vinglande på gränsen till uppgivenhet, vemod och ett skavande dunkel. Det hade balanserat ut helheten bättre, känner jag.

Jag läste stora delar av The Romantics liggandes i hängmattan på min balkong en supervarm sommardag, medan jag förstrött lyssnade på filmi qawwalis och drack chai… det bidrog definitivt till njutningen som helhet!

För mig är den största behållningen Mishras otroliga miljöskildringar, hans målande och intagande sätt att trolla fram fullkomligt levande skådeplatser; så häpnadsväckande realistiska att de närapå tar andan ur mig. De hänför mig fullkomligt… jag känner den intensiva doften av tadka dal och rökelse, förnimmer teets mjölkiga sötma mot mina läppar, ser våta saris ligga och torka vid flodstranden, hör den skrälliga musiken som basuneras ut från templen och känner de släta, varma stenarna under mina fotsulor… Många av dessa stycken läser jag om och om igen, låter mig förflyttas gång på gång…

Wearily each evening I watched Shyam garnish the dhal in his slow methodical way. He warmed the ghee in a small steel bowl, aded some sliced onion and garlic and cumin and coriander seeds; he tilted back a bit, his eyes half-shut, his lips curled, as sparks of ghee and blackened cumin seeds flew out of the bowl with a loud frizz and crackle; then after the fumes from the bowl began to grow steadily thicker and rise – filling the room with an aroma that was to be for ever associated in my mind with the restlessness of those days – after the onion and garlic turned a deep golden-brown, he would tremulously lift the bowl with a steel pincer and gently pour it into the brass tureen, where, after a brief noisy protest, the ghee would tamely spread across the watery surfaces of the dhal.

Jag älskade känslan av att vara på resande fot utan ett bestämt mål, den lyste klart och tydligt mellan raderna. Att ständigt vara i rörelse i ett flöde av nya möten och intryck, och att riktigt få andas in Indiens alla dofter igen…

The reality of my position was made more apparent by Debbie’s reply when I asked her what she was doing in Benares. ‘Passing through,’ she had said, and the words had stayed with me. They had suggested a kind of perpetual journeying through the world, a savouring of life in a way I had no means of knowing, the life itself seeming – as it did in the pictures in Miss West’s room – unimaginably adventurous.

Jag gillade hur fint formade och belysta många av relationerna och karaktärer var. De kändes väldigt realistiska, och i dem kunde jag ofta se många av de personer jag själv mött på mina resor och under den tid jag spenderat i Indien och sydostasien.

Som helhet är The Romantics en intressant och välskriven berättelse som handlar mer om funderingar än om svar; en mångfacetterad läsupplevelse på flera nivåer.

The Romantics upptäckte jag för ett par månader sedan tack vare Rahul Bose – en av mina favoritskådespelare (Chameli, Mr and Mrs Iyer, 15 Park Avenue, Dil Kabaddi, Pyaar Ke Side Effects,…) – då han twittrade om den från nattåget på väg till Darjeeling: Rahul Boses tweet om The Romantics

Pankaj Mishra

Jag hade hört Pankaj Mishras namn nämnas flera gånger i boksammanhang tidigare, men det här var första gången jag läste något av honom. Och jag måste säga att det gav omedelbar mersmak!

Jag är speciellt nyfiken på Temptations of the West: How to Be Modern in India, Pakistan, Tibet, and Beyond och An End to Suffering: the Buddha in the World. Till skillnad från The Romantics är de ju inte romaner, men de låter minst lika intressanta; reseskildringar, kulturgeografi och buddhism är ju precis sånt som brukar locka mig :)

Bokfakta

Titel: The Romantics
Författare: Pankaj Mishra
Språk: Engelska
Format: Häftad
Antal sidor: 277
Utgiven av: Picador
Utgivningsland: Storbritannien
Utgivningsår: 2001
ISBN: 978-0-330-39277-8

Första meningen:
When I first came to Benares in the severe winter of 1989 I stayed in a crumbling riverside house.

Beskrivning/baksidestext:
Samar, the young narrator of The Romantics, arrives at a boarding house in the holy city of Benares, an ancient city trying to cope with modern India. There he hopes to lose himself in books and solitude but, far from offering him an undistracted existence, the city forces all his silent desires into the light.

 

Publicerat i: Betyg: 3/5, Indien, Nutida skönlitteratur