“The Immortals of Meluha” av Amish Tripathi

The Immortals of Meluha av Amish TripathiMedryckande, grovhuggen och oavslutad

Shiva, gudarnas gud, som vi aldrig sett honom tidigare. Ur en virvelvind av mytologi, historia och fantasi träder bilden av en enkel man av folket fram.

The Immortals of Meluha är första delen i Amish Tripathis trilogi om Shiva; ett rejält stycke indisk mytologi, återberättad ur ett slags historiskt perspektiv där vi möter gudar och gudinnor i mänsklig skepnad och historiska miljöer.

Jag är väldigt svag för Shiva, han får mig alltid på fall… vilket naturligtvis även gör det intressant att läsa andras tankar och föreställningar om honom. Här framställs Shiva på ett väldigt annorlunda sätt, jämfört med vad vi är vana vid. Det är onekligen lättsam och underhållande läsning, men inget som berör eller lämnar bestående intryck.

Den genomgående känslan är lite av ett äventyr, där händelserna står i fokus. Rollfigurerna känns endimensionella och förutsägbara, precis som deras förhållanden och relationer sinsemellan. Jag hade väldigt gärna velat se nån slags utveckling av både personer och relationer, och jag kände mig mycket besviken på hur grovhuggna och banala alla emotionella aspekter och tankeprocesser var.

Berättartonen och språket i sig är också ganska enkelt och ytligt. Ingen poesi här, inte. Allt känns väldigt färdigserverat och övertydligt; inga som helst nyanser, skuggningar, antydningar eller annat sånt som väcker ens lust att fantisera vidare och skapa sig en egen bild av saker och ting. Det är inte tråkigt eller enformigt, men allt känns så välskyltat och utstuderat att det dämpar min läsglädje. Det gör handlingen väldigt lätt att följa, men samtidigt är det svårt att undgå att se exakt vad det är författaren vill att jag ska se och tänka. När allt hela tiden skrivs rätt ut i klartext – istället för att antydas eller visas - var finns utrymmet för mig att göra egna tolkningar, att andas liv i berättelsen genom min egen skapande inlevelse? Vi är ju alla olika, men jag personligen vill som läsare hellre känna mig lockad, inte styrd, så det är uppriktigt sagt ganska irriterande…

Visst, det finns tomrum och glapp att fylla. Men just de hålen hade jag faktiskt hellre velat att rollfigurerna själva fyllt i åt mig… Ta exempelvis förhållandet mellan Shiva och Sati. Först var hon väldigt reserverad och avståndstagande, och sen var hon det inte. Nähä..? Det talas om för mig hur han känner för henne, men jag känner det inte. Visa mig! Det känns som om det fattas ett par kapitel där; för mig är det helt enkelt inte trovärdigt att två så starka och olika personligheter kommer varandra så himla nära utan nån slags friktion eller efterskalv. Jag vill veta hur denna avgörande milstolpe i Shivas liv påverkade honom och vilka följder det fick. När så mycket byggs upp runt en persons strävan att uppnå något vill jag verkligen också veta vad själva uppnåendet ledde (eller inte ledde) till, hur han upplevde det och hur det förändrade honom; det här kändes bara väldigt antiklimaktiskt…

“Shiva walked back to the temple steps. As he sat down, he breathed in deeply and let the tranquil atmosphere suffuse him with its serenity. And then it happened. The moment that every unrealised heart craves for. The unforgettable instant that a soul, clinging on to the purest memory of its previous life, longs for. The second, that in spite of a conspiracy of the gods, only a few lucky men experience. The moment when she enters his life.” (s 46)

På tal om trovärdigt eller inte… en av de saker som skavde mest för mig genom hela boken var det här med Shivas oförklarliga tendens att inte ifrågasätta saker och ting, att inte använda sitt eget omdöme och urskiljningsförmåga. Förväntas jag verkligen acceptera att Shiva skulle vara så lättmanipulerad, godtrogen och lättledd? Att han – en erfaren och respekterad klanledare som vunnit så många människors tillit och beundran – skulle vara så blåögd att han utan att tvivla eller undra bara rakt av accepterar så mycket av det som presenteras för honom, utan att en enda gång ens försöka skapa sig en objektiv bild av sammanhanget? Nej, det där går inte alls hem hos mig…

Det hängande slutet tyckte jag inte alls om heller. Visst, jag är medveten om att detta är första delen i en trilogi, men för mig känns det ändå som en halv historia… oavslutad och ofullständig. Med det i åtanke är det inte ett dugg förvånande att uppföljaren The Secret of the Nagas sålts i 80 000 exemplar redan innan den publicerats (enligt Sashi Tahroor). Jämför det med 300 000 sålda exemplar av The Immortals of Meluha sedan utgivningen mars 2010. Inget dåligt knep om man är ute efter att sälja böcker, får man väl lov att säga…

Frågan är ju om jag fortfarande är sugen på att läsa fortsättningen, trots den känsla av otillfredsställelse och besvikelse som liksom slog luften ur min läsiver… Jo, det är jag nog. Men jag lär nog vänta tills det finns billigare andrahandsexemplar att köpa. Kanske väntar jag ända tills sista delen kommit ut. Amish berättade nyligen att han tänkt börja skriva på den tredje och avslutande delen The Oath of the Vayuputras i oktober, så det lär väl dröja innan den ser dagens ljus.

Som sagt, det är underhållande läsning och jag tyckte om boken som helhet. Detta är ju dessutom Amish Tripathis debut som författare, och med tanke på det är han väl värd allt beröm. Jag skulle gärna vilja skriva fler positiva saker om boken, för jag gillade den ju, men när jag bläddrar igenom mina läsanteckningar finns där inte så mycket att spinna vidare på.

“There are many realities. There are many versions of what may appear obvious,’ continued the Pandit. ‘Whatever appears as the unshakeable truth, the exact opposite may also be true in another context. It is the context or perspective that you’re looking from that moulds which particular reality you see.’” (s 290)

En sak som jag blev helförtjust i är omslagets design, utformat av Rashmi Pusalkar. Jättesnyggt, och passar perfekt till just den här boken! De trailers som släppts inför The Secret of the Nagas är också kanonfina, verkligen stämningsfulla och minnesvärda. Faktiskt de finaste boktrailers jag sett hittills, någonsin.

Jag kan inte låta bli att i tankarna dra paralleller till Johanne Hildebrandts jättefina trilogi Sagan om Valhalla (Freja, Idun och Saga). De har mycket gemensamt både i känsla och berättande, och så förstås det mest uppenbara: nyskapande mytologiska historier där gudarna framställs i mänsklig skepnad.

På det hela taget är The Immortals of Meluha en trevlig, lättläst och underhållande bok. Tack vare att handlingen är så pass unik är den helt klart läsvärd. Helhetsintrycket dras tyvärr ner av bristen på nyansering och att den saknar av ett tydligt avslut.

Bokfakta

Titel: The Immortals of Meluha
Författare: Amish Tripathi
Språk: Engelska
Format: Häftad
Antal sidor: 398
Utgiven av: Tara Press
Utgivningsland: Indien
Utgivningsår: 2010
ISBN: 978-81-8386-069-7

Första meningen:
Shiva gazed at the orange sky.

Beskrivning/baksidestext:
1900 BC. In what modern Indians mistakenly call the Indus Valley Civilisation.

The inhabitants of that period called it the land of Meluha – a near perfect empire created many centuries earlier by Lord Ram, one of the greatest monarchs that ever lived.4This once proud empire and its Suryavanshi rulers face severe perils as its primary river, the revered Saraswati, is slowly drying to extinction. They also face devastating terrorist attacks from the east, the land of the Chandravanshis. To make matters worse, the Chandravanshis appear to have allied with the Nagas, an ostracised and sinister race of deformed humans with astonishing martial skills.

The only hope for the Suryavanshis is an ancient legend: ‘When evil takes epic proportions, when all seems lost, when it appears that your enemyhas triumphd, a hero will emerge.’

Is the rough-hewn Tibetan immigrant Shiva, really that hero?

And does he want to be that hero at all?

Drawn suddenly to his destiny, by duty as well as by love, will Shiva lead the Suryavanshi vengeance and destroy evil?

This is the first book in a trilogy on Shiva, the simple man whose karma re-cast him as our Mahadev, the God of Gods.

Läs mer:
www.shivatrilogy.com

 

Publicerat i: Betyg: 3/5, Historisk skönlitteratur, Indien, Mytologi & legender