Tema: Mystisk poesi

Mooji

Mooji ♥

Väldigt få saker fascinerar mig så innerligt som mystiken, eller rättare sagt den verklighet som döljer sig bakom abstraktionen.

Mystik definieras vanligtvis som en ‘personlig, andlig relation till det gudomliga eller till det transcendenta; en medveten kännedom om den ultimata verkligheten, gudomligheten eller sanningen genom direkt upplevelse, egen erfarenhet, intuition eller insikt’ eller beskrivs som ‘kunskapen om – och i synnerhet den personliga erfarenheten av – olika medvetandetillstånd bortom vanlig mänsklig uppfattning’.

Den så kallade mystiska poesin har länge legat mig väldigt varmt om hjärtat, redan långt innan jag började inse dess djupare betydelser. Det som dikterna ger uttryck för skapar genklang i hela mitt väsen, och det allra innersta i mig lutar sig ivrigt närmare som för att inte missa en endaste stavelse… Jag älskar att se världen genom Hafiz ögon och Rumis förälskelse, och är ohejdat förtjust i att läsa Avadhuta Gita som om den vore ett eko ur min egen oändlighet :)

[MYSTIK 1]
1) rel.-vet. o. filos. åskådning l. (religiös) riktning som söker nå förening med det översinnliga l. gudomliga l. kännedom om den sanna värkligheten gm att kontemplativt fördjupa sig i den inre erfarenheten; äv. om psykisk inriktning, om själsupplevelse o. d. varigm en dylik förening l. kännedom förberedes l. uppnås…
—Svenska Akademiens Ordbok

Som läsare är mitt perspektiv varken akademiskt eller teoretiskt. För mig handlar det inte om religiösa teorier, abstrakta förklaringsmodeller eller filosofiska frågor, utan snarare om det allra mest naturliga och okonstlade man kan tänka sig: allas vår sanna natur – vem och vad jag (och du!) är – och alla uttryck detta mysterium tar sig. Upplevandet.

Mystiken, som jag ser den genom mina egna upplevelser, är en öppen inbjudan fylld av hänförande upptäckter och intima avslöjanden, förbluffande paradoxer, dubbeltydigheter, självklara hemligheter och obegränsade mängder kärlek. Den mystiska poesin när den är som bäst nuddar vid en inneboende visshet; den berör och väcker till liv ett bortomsinnligt, okuvligt vetande som når oändligt långt bortom vårt förstånd…

Den mystiska diktningen handlar ofta om kärlek, saknad, längtan, passion, berusning, extas och den ofrånkomliga bitterljuvlighet som livet i mänsklig skepnad för med sig; universella ämnen som – för den som inte är lagd åt det mystiska eller andliga hållet – allt som oftast går alldeles utmärkt att läsa från ett genomgående mänskligt och “jordiskt” perspektiv, som innerliga kärleksdikter mellan man och kvinna (eller annan valfri kombination!). Oavsett om man känner sig dragen till andlig upplysning, romantisk förförelse eller både och så är den mystiska poesin en outsinlig källa fylld av kärlek och glädje.

Följande poesisamlingar är alla värdefulla och njutningsfulla inspirationskällor för mig, var och en på sitt eget vis. De kommer från en rad olika traditioner, bland annat advaita vedanta, zenbuddhism och sufism.

Listan uppdateras allt eftersom.

Mycket nöje! 
.

“Writing on Water” av Mooji
En insiktsfull, djupsinnig och uppriktig bok av det genuint andliga slaget, fylld med träffsäkra, spontana yttranden och dikter som alla syftar till att vägleda läsaren mot att upptäcka sin egen sanna natur.

“My Secret is Silence” av Adyashanti
En insiktsfull och äkta samling verser och yttranden som bjuder in läsaren till att vakna upp, upptäcka sin egen sanna natur och ge sig hän till det mysterium livet är.

“I want burning” av Coleman Barks
En hänförande upplevelse i ljudformat där den extatiska poesin presenteras i sitt ursprungliga sammanhang, framförd med känsla och inlevelse.

“This: Prose and Poetry of Dancing Emptiness” av HWL Poonja (Papaji)
En inspirerande och upplysande samling verser och visdomsord om andligt uppvaknande och insikten om allas vår sanna natur – vem och vad vi egentligen är.

“Dikter” av Shams al-din Mohammed Hafiz
Lättillgänglig och underbart dubbeltydig persisk lyrik i svensk översättning, både för romantiskt och andligt lagda.

“Det mest tillfredsställande svaret på en fråga är det som får både frågan och frågeställaren att försvinna. När den som söker upptäcker att hon är – och alltid varit – det hon sökte, då blir världen aldrig sig lik igen!”

 

Publicerat i: Poesi